En smakebit på søndag: Bränn alla broar

Imorgon börjar jobbet ”på riktigt” efter semestern, vilket innebär längre arbetsdagar, matlådor, träning och pendling. Ser fram emot rutinerna, dock inte pendlingen. Tågen kör inte riktigt som de ska för tillfället, man kan bara hoppas att det blir bättre. Letar lägenhet i Malmö (bor i Lund just nu) för att komma närmare jobbet, men det går långsamt med sökandet.

Under semestern har jag hunnit läsa en hel del! Är snart uppe i mitt årsmål på 75 böcker, det kanske blir 100 i år ändå. Det kändes inte som det i våras, när jag knappt läste en bok i veckan …

En smakebit på søndag anordnas av Astrid Terese på Betraktninger – tanker om bøker och där kan du lämna länk till din egen smakbit eller hitta andras.

Jag har i dag påbörjat och läst ut Dagen du förstörde allt av Linnea Dahlgren, en ungdomspärla på ca 250 sidor. Den handlar om Melanie, vars bästa vän Kassandra oväntat dör och lämnar Melanie ensam kvar med sorgen och ångesten. Jag bölade från första till sista sidan! Så fin bok, rekommenderas om man någon gång behöver gråta ut ordentligt eller bara få sig en känslomässig puff i sidan.

 Men det är inte den jag ska ge en smakbit från, utan det blir Siri Helles Bränn alla broar som jag nyss har påbörjat. Den utkom 2018 på Louise Bäckelin förlag och är Helles debutroman.

Bränn alla broar handlar om Liv, som är så desperat utled på sitt liv att hon överväger att dö. Hon ger sig själv tre månader för att göra allt det hon inte vågat göra tidigare, och hela tiden kommer dödsdatumet närmare …

Smakbiten kommer från sida 7, kapitel 1:

Väckarklockans ljud var hårt och elakt. Liv for ut med handen och slog av den. Kroppen kändes tung som en bilkaross, stendöd med urladdat batteri. Det var med andra ord en helt vanlig jävla måndag. Hon rullade över på sidan och upptäckte mascarafläckarna på kudden. Gråtattack i går igen. Det stramade över kinderna när ansiktet förvreds i en grimas.

Ha en trevlig helg!

En smakebit på søndag: Den röda adressboken

Idag är det mulet och lite blåsigt i Lund, vilket är en skön kontrast mot värmen och den tryckande fuktigheten som jag har fått stå ut med i New York tidigare i veckan. Idag blir det final i fotbolls-VM och bara mys med familjen. Hejar ni på Frankrike eller Kroatien i finalen?

Men först blir det en smakbit! Trots allt jag har försökt hinna med på resan så hade jag ju en del restid, så jag hann läsa ganska mycket i mitt evighetsprojekt 4321 av Paul Auster och påbörja samt läsa ut Den röda adressboken av Sofia Lundberg.

En smakebit på søndag anordnas av Astrid Terese på bloggen Betraktninger – tanker om bøker och där kan ni hitta andras smakbitar samt lämna en länk till era egna.

Den röda adressboken handlar om 98-åriga Doris, som bor ensam i en lägenhet i Stockholm. Hennes enda levande släkting, systerdotterdottern Jenny, bor i USA med sin familj. Det enda Doris har kvar är sina minnen, och sin röda adressbok från 1928, i vilken hon har skrivit upp namnen på alla som hon har mött under sitt liv.

Smakbiten kommer från sida 10:

När hon kommer fram till adressboken hejdar hon handen och låter den vila där. Hon har inte öppnat den på länge. Nu vänder hon upp pärmen och möts av namnen på första sidan. Alla är överstrukna. I marginalen har hon skrivit det flera gånger. Ordet. DÖD.

Hoppas att ni får en trevlig söndag!

Recension: Bokhandeln på Riverside Drive

Sent igår kväll påbörjade jag Bokhandeln på Riverside Drive av Frida Skybäck, men var för trött för att läsa mer än några sidor. Imorse började jag om från början och några timmar senare var den utläst. 445 sidor gick i ett nafs.

Bokhandeln på Riverside Drive är Skybäcks femte bok, men hennes första ”nutida”, och en äkta feelgood-roman. Den utkom våren 2018 på Louise Bäckelin förlag. Den utspelar sig i både nutidens och 1980-talets London. Jag fick mitt exemplar som recex av förlaget, vilket jag tackar för!

Nyblivna änkan Charlotte ärver en bokhandel av sin moster Sara (som hon aldrig mött) och åker till London för att på något sätt göra sig av med fastigheten. Väl på plats blir hon motvilligt kär i bokhandeln och deras personal. Under några veckors gång lär hon sig mer och mer om sin mamma, moster och bakgrund. Saker som har stor betydelse för hennes liv.

Detta är en riktigt mysig bok som handlar om sorg, förändring och kärlek. Jag får sån lust att åka till London, att läsa om Harry Potter-böckerna, dricka te, baka … och läsa om boken! Detta är min första Skybäck-bok, men inte min sista. Lyllos er som har den kvar.

 

En smakebit på søndag: Bara du

Det är söndag, jag har officiellt gått på semester, tittar på fotbolls-VM och har börjat dagen med att läsa ut/lyssna klart på två böcker. Den ena är Bara du av Ninni Schulman och den andra är Pastor Viveka och Glada Änkan av Annette Haaland. Jag har lyssnat på alla Pastor Viveka-böckerna med Anna-Maria Käll som uppläsare, det är riktigt vilsamt. Rekommenderas!

I Lund är vädret lite lynnigt, soligt och molnigt om vartannat, men inte mer regn sen i natt. Hade det bara slutat blåsa så hade det varit riktigt skönt väder. Men det får bli läsning och kaffe inomhus idag.

 En smakebit på søndag anordnas av Astrid Terese på bloggen Betraktninger – tanker om bøker. Där kan du hitta fler smakbitar och lämna en länk till din egen.

Men idag tipsar jag om Bara du av Ninni Schulman. Den är väldigt bra, och precis som Hagfors-serien är den läskig och spännande på samma gång. Detta är dock en fristående bok med helt nya karaktärer, för den som undrar. Smakbiten kommer från sida 5, bokens allra första sida.

Pål

Jag ligger på Karolinska sjukhuset i Solna, kirurgiska avdelningen, rum E. Utanför mitt fönster kan man se en lerig innergård och några lönnar som än så länge är kala. /—/ I flera veckor hade läkarna försökt rädda mitt vänstra ben, men till slut fick de ge upp.

Hoppas att ni får en riktigt skön söndag!

En smakebit på søndag: Jag utan dig

Ah, vintertid! Kom ni ihåg att ställa tillbaka klockorna i natt? Jag gick runt före sängdags och ställde tillbaka alla manuella klockor, så att jag inte skulle bli totalt förvirrad imorse. Jag är verkligen ingen morgonmänniska och före kl 10 har min hjärna inte helt vaknat … På tal om det är klockan bara 11:30 men det känns som om det vore eftermiddag. Tänkte pyssla lite och sen ta en sväng inom mina föräldrar, klappa katt. Det är kallt och blåsigt ute, så en kopp kaffe på till ljudboken i stereon känns ganska trevligt. Tänkte vara världens tråkigaste människa och bära in min gamla tv (och numera förpassad till vinden) in i sovrummet så att man kan se Netflix i sängen nu när vädret blir tråkigare. Tycker egentligen inte om att ha en tv i sovrummet, men ibland vill man ju bara se på film i sängen på kvällarna, inte sant?

Men först blir det en smakbit! En smakebit på søndag drivs av norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten och där kan du lämna länk till egen blogg eller hitta länkar till andras smakbitar. Enda regeln är inga spoilers!

Jag håller på att lyssna klart på Ninni Schulmans Flickan med snö i håret, som är så rasande spännande. Svårt att lämna smakbit på en ljudbok, dock, så jag hoppar över det. Likaså håller jag på att läsa Det flammande korset av Diana Gabaldon, men där är spoilerrisken så hög att det skippar vi också. Därför kommer smakbiten från Kelly Rimmers Jag utan dig, som jag har hållit på att läsa hela månaden men aldrig tycks komma igenom. Omslaget är ju så fint!

Från Bokus: Callum arbetar på en stor PR-byrå i Sydney och tar varje dag färjan hem till förorten Manly. En dag på färjan kommer han av en slump i samtal med Lilah, som är en engagerad jurist och miljökämpe, och detta första möte utvecklar sig snabbt till en stormig förälskelse. Ingen av dem tror egentligen på kärlek vid första ögonkastet, men de klickar helt enkelt med varandra.
Lilah försöker först kämpa emot med alla medel. Hon hittar på den ena ursäkten efter den andra för att inte låta känslorna ta över, men till sist ger hon upp och låter sig översköljas av kärleken. Allt ser ljust ut, och deras förhållande blir allt starkare. Men så kommer den dag då Lilah inte längre kan ignorera de sjukdomstecken som hon fruktat och hållit hemliga för Callum …

Smakbiten kommer från kapitel 8, sida 127:

Lilah

30 september

Samma dag som Haruto dog satt jag här på balkongen och skrev dagbok, precis som nu. Det var då jag bestämde mig för att börja odla i krukor på balkongen och dessutom lovade jag mig två saker till.

Det ena var att jag skulle sluta med affärsrätt och i stället ta över Harutos livsverk och försöka göra något gott för planeten.

/…/ Mitt andra löfte hade mer med mig själv att göra än med Haruto. När jag satt där på balkongen med en flaska av Nancys fruktvin, grät jag mig igenom en hel låda med servetter och svor att aldrig låta en annan människa bygga upp sin framtid kring mig.

Jag har som sagt läst den här boken sedan början av oktober, men kan inte riktigt komma igenom den. Den verkar vara jättepopulär på både bokbloggar och på Instagram, men jag fattar det inte. Jag älskade Jojo Moyes Livet efter dig och Jag utan dig sägs vara ”ett måste” för alla som tyckte om Moyes och dessutom David Nicholls En dag. Den sistnämnda har jag i bokhyllan men aldrig läst. Ärligt talat vet jag inte riktigt varför jag inte kan komma igenom de 300 sidorna, har kommit en tredjedel och imorgon lämnar jag tillbaka den till biblioteket. Får se om jag har hunnit läsa ut den då …

Trevlig helg (och jag hoppas att det blåser lite mindre där ni är än vad det gör just nu i Skåne)!

En smakebit på søndag: The Handmaid’s Tale

Det är söndag! Det är också dagen efter en operapremiär för mig, så jag är mer än lite trött i huvudet. Inte för att dagens uppdrag blir så värst avancerat – förutom att jag ska hämta ut en bokbox i eftermiddag ska jag baka kanelsnäckor hemma hos föräldrarna. Måste öva lite också, men jag tänker att det blir efter bullbaket. 😉 Tänkte passa på att lyssna på ljudbok under baket, så det blir lite Birgit Nilsson på cd under tiden. Måste lyssna klart på den!

Men det är ju söndag! Det innebär att det är dags för En smakebit på søndag. Det är den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som arrangerar. Du delar med dig av det du läser just nu och/eller ser vad andra läser just nu. Enda regeln är inga spoilers!

Jag har precis börjat läsa The Handmaid’s Tale av Margaret Atwood, eller Tjänarinnans berättelse som den heter på svenska. Jag läste den när jag gick på gymnasiet, fast då på engelska. Det är ungefär 12 år sen (jisses!) och jag minns inte så mycket mer än att jag tyckte om den och länge har tänkt läsa om den. Nu passar det ju bra att man kan se tv-serien på HBO när man läst färdigt boken.

Smakbiten kommer från sida 21, kapitel 1:

Vi trånade efter framtiden. Hur lärde vi oss den, denna förmåga till omättlighet? Den låg i luften; och den låg fortfarande i luften, i efterhand, när vi försökte sova, i de militära fältsängar som hade ställts upp i rader, med mellanrum så att vi inte kunde prata. Vi hade lakan av bomullsflanell, som barnlakan, och arméfiltar, gamla, på vilka det fortfarande stod U.S.

Någon som läst? Jag tycker att omslaget är så jäkla snyggt!

Läsandet just nu

Sedan i måndags har jag hunnit med tre böcker: Världens viktigaste kyss av David Levithan, Visheten vaknar av Elin Säfström och De försvunna av Caroline Eriksson. Ingen av dem har varit speciellt långa eller speciellt svårlästa. Tyvärr är det bara Visheten vaknar som jag tyckte om, de andra två får ett svalt betyg.

Världens viktigaste kyss handlar om ett viktigt ämne, men språket var avskräckande. Upplägget passade inte alls mig. I korthet: Harry och Craig ska slå rekord i att kyssas. Trettiotvå timmar i ett sträck. Men Craig har inte kommit ut för sina föräldrar än. Samtidigt finns Cooper, som är fast i en destruktiv spiral. Och Peter och Neil, som har varit ihop i ett år men som befinner sig i en svacka just nu. Allt kommenteras av alla män som har dött i AIDS under 1970-, 80- och 90-talen. Tror att det var det som inte funkade för mig, detta eviga kommentatorspår.

Visheten vaknar är uppföljaren till En väktares bekännelser, som handlar om Tilda Modigh. Hon är, tillsammans med sin mormor, väktare över Stockholms rådare. Rådare är troll, vättar, alver och alla andra övernaturliga varelser som människor inte ser – tack vare väktaren. Trollen har börjat hålla på med något märkligt, och Tilda får i uppdrag att lista ut vad de sysslar med. Som väktare dras hon längre och längre in, och hennes mänskliga värld blir lidande. En bok full av humor och ironi och stora känslor.

De försvunna av Caroline Eriksson är en bok jag har hört talas om mycket då jag lyssnar på Carolines och Ninni Schulmans podd Att skriva en bestseller (eller en annan bok). Blev tyvärr lite besviken. Först var boken läskig, sen blev den bara blah. Kunde inte acceptera hur huvudpersonen betedde sig, även om det blev mer och mer förståeligt ju längre in i boken man kom. Verkligen en psykologisk spänningsroman, för den var inte förutsägbar. Å andra sidan har den sålt stort i flertalet länder och är omtyckt av många, så det är nog snarare jag som befinner mig ute på djupt vatten med den här genren.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska avsluta september med. Jag har bara två dagar kvar av månaden och en spänningshuvudvärk som inte vill släppa, så jag funderar på något lättläst. Får titta i hyllan och se vad jag hittar. 🙂

Ljuset vi inte ser

Hade egentligen tänkt vara med i En smakebit på søndag igår, men det blev inte så. Jag var för trött för att lägga in en smakbit. Men det var kul att se vad alla andra läser just nu!

Jag läste ut Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr för en dryg halvtimme sedan. Har redan plockat upp David Levithans Världens viktigaste kyss och räknar kallt med att kunna plocka upp ytterligare en ny bok innan sängdags, för Världens viktigaste kyss är 200 sidor lång. Detta blir min första Levithan-bok, har höga förväntningar!

Men jag skulle skriva om Ljuset vi inte ser. Den utspelar sig i Europa, främst i Tyskland och Frankrike, mitt under ett brinnande världskrig. Två tonåringar, Marie-Laure och Werner, lever två vitt skilda liv i varsitt land. Ungefär lika gamla, men med två helt olika liv. Slumpen vill att deras historier länkas samman och de korta kapitlen går mellan Marie-Laures perspektiv och Werners, med några andra personer som sticker emellan då och då.

Jag hade höga förväntningar på den här boken. En del har liknat den vid Boktjuven av Markus Zusac, och även om jag förstår vad de menar håller jag inte riktigt med. Svårt att förklara utan att spoila någon av böckerna, men om någon har läst båda kanske ni förstår vad jag menar? Jag gillar egentligen inte böcker som utspelar sig under världskrigen, så kanske var den här boken lite dömd på förhand, men jag ville ge den en chans. Ett cover buy, både på grund av omslaget men också den vackra titeln! På engelska heter den All the light we cannot see, vilket är lite vackrare än Ljuset vi inte ser.

Doerr har ett vackert målande språk och historien drivs framåt. Slutet är oväntat, liksom resten av boken. Slutresultatet är en nästan 600 sidor tjock bok, som får en fyra i betyg (av fem möjliga). En stark historia, om än – som de flesta historier om krigen – sorglig. Rekommenderas!

Ljuset vi inte ser var bok 103 i ordningen och dessutom en hyllvärmare, då den prytt min hylla sedan januari eller februari. Den stod på min TBR-lista för september, och frågan är om jag hinner med de sista två böckerna också innan månaden är slut …

Nu ska jag läsa vidare i Världens viktigaste kyss och försöka ha en lugn måndag. Jag har lite saker att göra (tvätt, städning och räkningar att betala), men jag tänker ta det lugnt och lyssna på min kropp och göra vad den har lust att göra. Kanske blir det en film ikväll, kanske lite skrivande. Det blir i alla fall en promenad i stan och en tur till biblioteket för att hämta ut två böcker. #älskadittbibliotek

Hoppas att ni får en trevlig måndag!

Vilken b-helg det blev

Det skulle ha blivit Kulturnatt i lördags, men det satte kroppen stopp för. Istället blev det soffa och film, vilket kan anses vara nästan lika bra. Minus magkatarren då.

Igår lyckades jag ta mig iväg både till biblioteket för att lämna tillbaka tre böcker men inte låna några (och kom hem med fem nya, vad är det för fel på mig egentligen?) och sen till vallokalen. Det tog mig 45 minuter att rösta, men lyssnar man på Morgonekot inser jag att min röst har gjort nytta. Alltid något. Lyckades dessutom läsa ut Holding up the universe av Jennifer Niven. Den fick mig inte att gråta, för den var inte sorglig, men den var heller inte någon fantastisk bok. Dock glad att jag läste den, för det där med ansiktsblindhet visste jag inte hur det fungerar. Ny kunskap = winwin.

Efter röstningen gick jag hem för att laga mat. Stort misstag, det där med mat. Sedan kl 19 igår kväll har jag och min säng varit bästa vänner. Smärtorna är olidliga, för ingen sovställning fungerade och man är illamående och känslig för beröring. Lyckades till slut somna vid midnatt bara för att vakna vid fyra igen och sen somna om vid fem. Klockan må bara vara 11 idag, men jag har tagit mig till soffan och det får anses vara dagens bedrift. Överväger att skippa tvättiden, för blotta tanken på att bära tvätt upp och ner till tvättstugan får mig att vilja krypa ihop till en liten boll.

Nu hoppas jag bara att min kropp väljer att samarbeta med mig så att jag kan jobba resten av veckan (tisdag kväll – söndag). Hurra för lediga måndagar!

Ska påbörja Yxmannen av Ray Celestin. Någon som läst? Jag är ca halvvägs igenom min planerade läslista för september, men det känns som att jag skulle behöva dra upp tempot för att komma någonstans i närheten av hur många böcker jag vill läsa varje månad. Lyxproblem, javisst!

Nu ska jag läsa lite och sedan se om magen håller för att dricka något …

Lördag!

Idag är det Kulturnatt i Lund. Jag sitter och tittar igenom programmet och inser att det finns alldeles för mycket spännande för att kunna bestämma sig! Det lär nog bli någon konsert, men annars går jag nog bara runt och njuter. Det ska ju bli lite kallt, runt 10 grader, så man får väl ta på sig en jacka.

Min stackars mage mår lite som den vill. Jobbigt att inte veta hur man mår från timme till timme, men medicineringen har redan börjat hjälpa lite. Heja Losec och fy för magkatarr!

Läser just nu bok 101, vilket blev Jennifer Nivens Holding up the universe. Jag tvekade lite, för hennes förra bok, All the bright places, gjorde ont i hjärtat att läsa. Den är så sorglig! Förhoppningsvis blir det annorlunda med denna.

I övrigt står det bara lägenhetsstädning på schemat – och så kyrkovalsröstning imorgon. Njuter av en lugn helg i vetskapen om att nästa vecka blir lång och slitsam.

Ha en trevlig lördag!

När man bara vill vidare

Det har tagit mig lång tid, men jag blev äntligen klar med Carve the Mark av Veronica Roth. Jag är besviken, för den grep mig aldrig och den slutade dessutom inte speciellt bra. Det är en planerad trilogi, tror jag, så man fick inget riktigt slut vilket såklart bidrar till min frustration. Tror inte att jag plockar upp tvåan när den kommer ut.

Hoppar glatt vidare till Anna Ahlunds Saker ingen ser. Har längtat ihjäl mig efter den! Så nu ska jag dricka en kopp te och läsa tills ögonen går i kors!

Hoppas att ni får en fin vecka!

Snabbläst

Ca 1/3 in i Tiden läker inga sår av Caroline Säfstrand. Än så länge väldigt bra och väldigt snabbläst! Tänk att detta är min 40e bok för i år! Det går snabbt, i den här takten passerar jag 52 böcker innan 1 juli! I så fall utökar jag nog mitt årsmål till 100 böcker. Tiden läker inga sår har stått i min bokhylla i lite mer än ett halvår, så det är tekniskt sett en hyllvärmare. (Tänker mig att maj månad blir månaden för hyllvärmare!)

En kopp te och lite tända ljus och mitt mysiga soffhörn kan nog göra att de där sista 200 sidorna blir lästa ikväll, de också. 😏