En smakebit på søndag: Papperssjälar

Imorgon är det måndag igen, och då sticker jag till New York! 😀 Känns skumt att åka, det är bara en kort resa men gott om tid att läsa. Har laddat upp med två ljudböcker, två låneböcker och en del annat läsmaterial, men vi får se hur mycket jag kommer orka läsa på flyget.

Men idag fyller min fina mamma 62 år, så vi ska fira med våfflor och mys i trädgården. Tack och lov för fint väder! Av mig får hon en blomma och förhoppningsvis hittar jag något trevligt i New York till henne också.

En smakebit på søndag ordnas av Astrid Terese på bloggen Betraktninger – tanker om bøker. Där kan du lämna länk till dina egna smakbitar och hitta andras.

Förra söndagen läste jag Papperssjälar av Emma Johansson. Det är en ungdomsroman och utgavs 2017 på Vox, som är ett imprintbolag till Opal. Den är en fruktansvärt sorglig historia som syskon, kärlek och hur man hanterar några av livets stora frågor, som död och sorg. Den rekommenderas varmt (tillsammans med ett par näsdukar)!

Smakbiten kommer från sida 7, ur prologen:

Tåget kommer hela tiden närmare järnvägsöverfarten som saknar bommar. Närmare och närmare tjejen på cykeln som är på väg mot spåret i en rasande fart.

Trevlig helg!

Recension: Inte för nära

Under sommaren 2018 försöker jag läsa alla de recensionsexemplar som jag har fått från författare och förlag under våren 2018. 

Någon gång i slutet av februari fick jag ett recex från LavenderLit. Det var Inte för nära av Colleen Oakley, en feel good-roman. Jag plockade upp den i fredags, och sträckläste den. Så fin historia! Den påminner vagt om Ingenting och allting av Nicola Yoon, men det är bara positivt.

Från Adlibris: Jubilee Jenkins har en ovanlig åkomma: hon är allergisk mot andra människor. Sedan en nära döden-upplevelse som tonåring har hon därför isolerat sig i sitt hem. Men när hennes mamma dör tvingas Jubilee lämna sin trygga exil och ge sig ut i verkligheten igen. Som den stora bokälskare hon är lyckas hon få jobb på det lokala biblioteket och där möter hon Eric Keegan och hans adopterade son, Aja. Eric har precis flyttat till stan och kämpar med att få vardagen att gå ihop samtidigt som han oroar sig för Aja, som två år tidigare förlorade sina biologiska föräldrar i en flygolycka. En varm vänskap växer snart fram mellan dem alla tre, och mellan Jubilee och Eric väcks känslor ingen av dem hade räknat med.

Omdöme: Det här är en söt, hjärtskärande historia om kärlek och sorg. Jag önskar att man hade fått veta lite mer om Jubilees mamma, men annars har jag inget att anmärka. Vill bara ge Aja en kram (inte för att han skulle vilja ha den, men ändå), ruska vett i Eric och prata böcker med Jubilee.

Trodde först att slutet hade en ovanlig twist, men nej, jag fick det slut jag hade förväntat mig. Väldigt mysigt.

Inga tårar från mig dock, till skillnad från Ingenting och allting av Nicola Yoon. Kan bero på att den här berättelsen inte berör på samma sätt som Ingenting och allting, men jag gillar den verkligen. Rekommenderas! Kanske i solstolen, eller i höst, när stormarna viner och man vill ha en hjärtevärmande historia.