En smakebit på søndag flyttar fr.o.m i dag från Flukten fra virkeligheten till Betraktninger – tanker om bøker, det blir Astrid Terese som tar över stafettpinnen från Mari. Men samma princip, en smakbit från boken du läser just nu, men inga spoilers! Vill du hitta fler smakbitar eller lämna länk till din egen, är det alltså hos Astrid Terese du gör det.
Jag läser just nu Ann-Helén Laestadius ungdomsbok Tio över ett från 2016, som hon vann Augustpriset i barn- och ungdomskategorin 2016 för. Den handlar om tonårstjejen Maja, som bor i Kiruna. Hon är rädd för att stan ska kollapsa innan den hinner flytta pga gruvan – och hon vill egentligen inte flytta. Hennes pappa jobbar i gruvan och varje natt, tjugo över ett, spränger de nere i gruvan. Därför sätter Maja väckarklockan på 01:10 varje natt, för att se till att hon och hennes familj överlever gruvkollapsen – skulle den hända. Dessutom är hon rädd för vad flytten av Kiruna ska betyda för henne och hennes vänner.
Smakbiten kommer från sida 52, kapitel 11:
Det händer precis när jag ska sätta nyckeln i låset till vår ytterdörr. Det mullrar till och skakningen får mig att tappa nyckeln. Det faller ner i snön på trappan. Jag skriker till högt och gällt och slänger mig ner på alla fyra. Vad händer? Nu rasar det! Jag skriker igen. Det ekar snabbt bort mellan husen.
En väldigt fin bok! Har hunnit ungefär 80 sidor (av 260), så har kommit in i berättelsen. Tycker så synd om Maja, som verkligen är genuint rädd för att gruvan under Kiruna ska kollapsa. Ingen annan verkar förstå henne – inte hennes vän Julia, mormor Viveka eller hennes föräldrar. Och förutom gruvan oroar Maja sig för att hennes crush Albin ska bli förälskad i nån snygg handbollstjej.
Hoppas att ni har haft en trevlig helg!
Saras bokhylla 