Det är söndag och om drygt två timmar ska jag åka till jobbet. Det har varit en lång vecka, men jag känner mig ganska utsövd i och med vintertid i natt. 😉
Jag läser just nu en himla massa böcker, inte konstigt att jag inte får läst ut någon av dem! Just nu är det Anna Fredrikssons Avskedsfesten som gäller, och det är också den som jag tipsar om denna söndag. Jag och min kära moder läser den tillsammans, så med jämna mellanrum ligger den inte längre där jag har lagt den, för då har hon tagit den.
En smakebit på søndag drivs av norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten och där hittar du fler smakbitar. Om du själv vill lämna ett bidrag kan du hitta instruktionerna där. Enda regeln är inga spoilers!
Anna Fredriksson är en otroligt bra författare, tycker jag. Jag älskade hennes förra roman, Tisdagsklubben, och Avskedsfesten är alltså hennes senaste, som utkom i år (2016) på Forum förlag. Hon har tidigare skrivit Sommarhuset (2011), Lyckostigen (2012), Augustiresan (2013) och som sagt Tisdagsklubben (2015). 
Avskedsfesten handlar om Rebecca och Jacob, som efter 26 år ihop har beslutat sig för att gå skilda vägar. De är fortfarande vänner och allt går lugnt till, men vännerna har svårt att acceptera att en skilsmässa kan gå så fredligt till och Rebecca finner sig plötsligt ensam mitt i livet. Hur bygger man upp en ny identitet?
Boken berättas ur Rebeccas perspektiv, med enstaka kapitel ur andra karaktärers POV insprängda i texten då och då.
Smakebiten kommer från sida 22-23:
”Men vi är jättebra vänner”, sa Rebecca. ”Det är vi. Eller hur, Jacob?”
Jacob log blekt. Kunde han inte säga något mer? Tydligen inte.
”Men vänta nu. Ni kan inte mena allvar?”
Syrsa-Li såg från den ena till den andra.
”Jo. Det gör vi.”
Rebecca försökte fånga Pernillas blick, men Pernilla stod bara orörlig med händerna i den gamla yllekoftans fickor och stirrade ner i marken.
”Det är ingen jättedramatik”, sa Rebecca. ”Vi är liksom inte dom första i världshistorien som går skilda vägar. Om man säger så.”
Hon skrattade lite, för nu fick de faktiskt skärpa sig. Men vännerna stod bara tysta och allvarliga, och hon började känna att det här nog inte hade blivit riktigt som hon tänkt sig.
Jag har för närvarande kommit ca 80 sidor in, och den är jättebra! Kan varmt rekommenderas.
Saras bokhylla 