Att jobba som operasångare

Jag fick en fråga av Eva på det måste kännas på riktigt, som handlade om var jag tänker mig att jobba om jag själv fick välja. Eftersom jag länge har tänkt på det själv, tänkte jag att det var roligare att göra ett inlägg om det än att skriva ett kort svar i kommentarfältet. 😉

Att bli operasångare tar år av utbildning. Oftast börjar det med privata lektioner redan på högstadiet eller på musikgymnasium. Detta följs av antingen en förberedande musikutbildning vid en folkhögskola (1-2 år) eller direkt in på en musikhögskola  (3-5 år, alltså en kandidat eller en master) och till sist 3-5 år på operahögskola (återigen en kandidat eller en master). Det innebär att om man tar hela svängen kan det lätt bli 2+5+5 år, alltså hela 12 år för att bli färdigutbildad. Jag har klarat mig på nio (3 på folkhögskola, 3 på en kandidat och 3 på operahögskola). CSN-lånen är inte roliga, tro mig.

Från musikhögskoleutbildningarna i Norden utexamineras runt en 10-20 sångare per år/skola (varierar såklart lite). På operahögskolorna i Norden är det ca 5-7 sångare per år/skola. Operahögskolor finns i Köpenhamn, Oslo, Malmö, Göteborg, Stockholm, Helsingfors. Det innebär att det från Norden kommer drygt 30-35 nya operasångare varje år. Och alla dessa vill ha jobb.

Precis som med alla andra yrken innebär en examen inte automatiskt att du får jobb. I alla konstnärliga yrken innebär jobbsökningen ofta auditions, utställningar osv. Och många resor över hela världen.

Som ung operasångare spelar det väldigt stor roll vilken rösttyp man har och hur gammal du är. Jag är 27 (28 i höst) och lyrisk-dramatisk sopran. För just mig innebär det att jag är alldeles för ung för att sjunga det jag ska sjunga, för att min röst inte har färdigutvecklats. Den har en alldeles för stor kostym på sig som den ska växa in i. Under tiden kan jag sjunga ”lättare” repertoar, alltså operaroller som inte är lika tunga att sjunga. Till exempel Mozart i stället för Wagner. Eftersom dina stämband är muskler med slemhinnor gäller det att passa på så att man inte får skador. Vissa skador läker aldrig, och en vanlig förkylning kan innebära döden för en sångare om man är oförsiktig. Därför är många sångare paranoida när det gäller bakterier, virus osv. En vanlig förkylning/hosta för gemene man kan betyda tre veckors sjukskrivning för en sångare.

Vad har allt detta att göra med jobb, undrar ni?

Som operasångare kan du arbeta världen över. I vissa länder, t ex Tyskland, är de extremt ålders- och utseendefixerade. Å andra sidan kan operahusen oftast välja och vraka i horderna av sångare som vill ha jobb. För du är en i mängden. Är du sopran, som jag är (alltså den högsta kvinnostämman), finns det minst 100 sopraner som söker samma jobb. Lägg sedan till att det i vissa hus finns fasta solistensembler (t ex Det Kongelige i Köpenhamn) där ett visst antal sångare varje år ska ha ett visst antal roller för att uppfylla sitt kontrakt. Alltså ännu färre jobb till den stora skaran som letar just jobb.

Fasta ensembler blir mer och mer sällsynta, eftersom det är ett dyrt sätt att driva ett operahus på. Många operahus tar in solister utifrån för varje produktion. Detta öppnar upp för att man kan gästspela, alltså göra en produktion här och en där. Det är inte kul att frilansa om du inte har kontinuerligt med jobb, och det är sällsynt det också. De flesta sångare är frilansare, och de flesta har flera månader under året då de inte har jobb. Oftast betalas du dessutom EFTER en produktion är färdig. Alltså efter 6 veckors rep och kanske två månaders föreställningar. Typ 3-4 månader utan lön, alltså.

Du kan också välja att bli korist. Det är ett fast arbete. Att stå i operakören är också tungt, för du gör många föreställningar och jonglerar oftast många olika produktioner samtidigt. Du repeterar om förmiddagen och tidig eftermiddag och har sedan föreställning på kvällen. Lägg sedan till att du oftast jobbar 6 dagar i veckan.

Du får jobb dit du väljer dig att söka. Det krävs många auditions och många kontakter innan man får jobb. Det skapar ett rotlöst liv, där traditionella saker som familj eller partner ibland får stryka på foten. Det är ensliga hotellrum eller förhyrda lägenheter där du knappt har mer än en säng och en kastrull.

Jag skulle vilja frilansa, om jag själv får välja. Eventuellt göra några år här och där, typ i på Det Kongelige Teater i Köpenhamn, Bayerische Staatsoper i München, Wiener Staatsoper, Metropolitan Opera i New York … Det är nog önskedrömmen. Att få lov att göra föreställningar över hela världen, men att alltid återvända till samma punkt för att hämta andan. Skulle inte ha något emot att landa några år på ett ställe, så att man hinner med biten att skaffa familj. Jag vill egentligen inte stanna i Norden alltför länge. Operavärlden i Norden är en stagnerad sak, mycket på grund av ekonomi. Traditionen finns och framför allt Sverige och Norge har producerat mången känd operasångare genom åren. Men publiken är inte alltid lika snabb. Jag tror att det blir mycket Tyskland för mig de kommande åren …

Nu när jag är färdigutbildad om tre dagar (OMG, vart tog tiden vägen??) känns det läskigt att ge sig ut i världen på egen hand. Man är ju ALDRIG färdigutbildad egentligen – man måste bara börja betala för sina lektioner. 😉 Fram tills i vintras var jag så nervös – för vad skulle hända efter examen? Jobb? Studielån som skulle börja betalas tillbaka? Framtiden var oändlig och skrämmande och jag hade ingenting på schemat efter att ha haft tre fullbokade år. Ångest? Ja visst!

Men jag har haft oändlig tur. Jag har fått jobb på Malmö Opera som korist. Det innebär att jag börjar jobba inom två veckor från min examen. Jag känner mig så lyckligt lottad att jag vill gråta. Jag har en ekonomi att tala om! Hurra!

Okej, det var ett lååååångt svar på en kort fråga. Hoppas att du fick svar, Eva! 🙂

Och en liten godbit:

#blogg100 inlägg 85

 

13 thoughts on “Att jobba som operasångare

    • Sara Swietlicki skriver:

      Åh, om du aldrig har varit på opera innan finns det många bra förstagångsoperor i Stockholm nästa säsong. På Kungliga Operan finns det både Cosi fan tutte, Barberaren i Sevilla, Figaros bröllop och La Bohème. Bara att välja och vraka! 👍

  1. CrimsonCorundum skriver:

    Jätteintressant. Det var väldigt länge sen jag gick på någon opera, men jag lyssnar fortfarande på en del av musiken. Förresten, en relaterad fråga: hur är det att bo i Köpenhamn? Det är rätt länge sen jag var där sist, och jag har ju bara varit där över dagen. Det är förstås väldigt dyrt? Svårt att få tag i bostad (däromkring, inte nödvändigtvis inne i centrala stan)? Blir det en ”kulturkrock” för en svensk?

    • Sara Swietlicki skriver:

      Köpenhamn … Jo, det är dyrt att bo här. Bostadsbristen är sanslös, och många betalar överpriser på hyror. Man kan lätt betala 4000 DKK för ett rum på 10 kvm där du bor inneboende, och det är inte ens i centrala Köpenhamn. Jag bor i Storköpenhamn, men inte i själva kommunen Köpenhamn utan i grannkommunen Frederiksberg. Man cyklar precis överallt. Jag har en mil till jobbet och det anses inte ens som speciellt långt. 😂 Det dyraste är mat, försäkringar och sånt. Vårdcentral är gratis men tandvården är lite dyrare. Frisörer är löjligt dyra.
      För mig som är skåning blev det inte så stor kulturchock, men jag blir fortfarande efter sex år förvånad över vissa saker, eller attityden. En köpenhamnare är väldigt laidback men kan verkligen vara spetsig och kall om man förorättar dem. Och hänsynslösa cyklister! 😱 Den största chocken var nog dryckeskulturen. Danskar kan verkligen dricka till alla tillfällen!

      • CrimsonCorundum skriver:

        Tack. Det var mycket intressant information. Jag trodde jag hade en fråga till men den har jag glömt bort. 😉 Om jag kommer på den, kanske jag kan få återkomma? Har du någon erfarenhet av någon annanstans i Danmark också?

      • Sara Swietlicki skriver:

        Bara skriv! 🙂 Tyvärr, bara Köpenhamn. Men jag känner folk från hela Danmark, så svar borde jag kunna hitta ändå om det är något generellt.

      • CrimsonCorundum skriver:

        Ja, t ex är det billigare att bo/lättare att få bostad i t ex Helsingör (bara en ort som jag besökt en gång, men går bra med någon annan mindre ort också), eller på Bornholm?

      • Sara Swietlicki skriver:

        Bornholm är litegrann som Öland eller Gotland. Men man pendlar inte därifrån. Bornholm är väldigt vackert, dock!
        Helsingør är lättare, men man kan också bo i Roskilde eller någon annan mindre ort och ta pendlingen in till Köpenhamn. Odense eller Aarhus ska också vara väldigt vackert!

  2. Eva Karlsson skriver:

    Ja, jag fick svar och mer därtill. Tack, oerhört intressant. Och slutet läste jag med ett stort leende. Grattis till jobbet! Nu måste jag ju följa din blogg mer noga (klickade just på follow) för att se hur det går med jobbet som korist.
    P.S. Jag har själv bara sett (hört?) två operor. La Bohème i Stockholm och Gogols själar i Moskva. Men nu blev jag lite sugen att kanske gå på en till 🙂

    • Sara Swietlicki skriver:

      Så bra! Och tack! Jag har funderat på att starta en blogg som handlar om mitt vardagsliv som operasångare, men vet inte om det hade funnits några läsare till det … 😉
      PS. La Bohème är fantastisk! Men alla Mozart-operor och sen förstås Carmen är riktigt bra förstaoperor. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s