Förkyld lördag

Även om jag idag har lite mer hjärna än igår är det skrämmande hur mycket hjärnkapacitet en förkylning kan uppta. För:

Jag nyser. Jag hostar. Jag snorar. Min vanliga röst är hes och skrovlig, lite sådär halvsexig jazzröst. Ni vet, alla de klassiska tecknen på en förkylning. Men jag kan inte för mitt liv tänka längre än ett steg i taget. Bara saker som att bestämma vilken väg jag skulle ta hem tog tid.

I slutändan fick jag ändå uträttat saker (som att köpa ny telefon, hämta ett paket och posta ett brev, ordnat med semester och lite annat i kyrkan, jobbat på två konfirmationer, svara på mail och sms, bestämma gage till en inspelning imorgon, skicka iväg bankuppgifter rörande ett annat gage och omvandla ett medlemskap på ett gym där jag inte har varit på månader till ett medlemskap där jag betalar per gång (japp, så lat är jag att faktiskt lönar sig!), bokat tvättid och lagat middag).

Så nu, medan jag fifflar lite med telefonen, ska jag sätta igång en film och dricka en kopp te. Vad gör ni ikväll? 🙂

#blogg100 inlägg 49 (imorgon är vi halvvägs, hur galet är inte det??)