Bokbloggsjerka: Vad driver oss till att blogga?

Det är fredag! Mitt humör kryper sakta uppåt igen, trots smärta. Kan bara konstatera att tulpaner och vacker musik gör sitt. Heja heja!

Jag har suttit i en blackbox hela dagen och varit tekstmaster, alltså styrt subtitles till en föreställning på Det Kongelige Teater. Premiär måndag, Takkelloftet, 20:00 – Operaakademiets ”Trappen til helvede”.

Fredag betyder Annikas bokbloggsjerka, och den här gången kommer frågan från Carola:

Jag skulle vilja veta hur andra bokbloggare interagerar med sina läsare, lockar till sig nya läsare och får de befintliga läsarna att fortsätta besöka bloggen. Jag skulle gärna vilja läsa mer om vad som driver bokbloggarna till att blogga och hur mycket de tänker på sina läsare när de bloggar.

Hrm, en svår fråga …

Jag började blogga (med den här bloggen, alltså) i juni 2011. Jag hade trillat över Johanna Lindbäcks blogg och insåg att jag själv ville ha bättre styr på mitt skrivande. Jag startade en skrivblogg, och även om url:en är samma har bloggen bytt namn så många gånger att den knappt är en skrivblogg längre. Jag skriver numera om litteratur, om Köpenhamn där jag bor och om hur det är att utbilda sig till operasångerska. En del kultur följer automatiskt med. Jag vill gärna återvända till att bli lite mer av en skrivblogg, men då utbildningen tar nästan all tid funkar det bra med en allmän litteraturblogg också. 😉 Just nu är bloggen ett recensionssystem, ett frågeformulär och dagbok i ett.

Jag har ärligt talat ingen aning hur jag lockar läsare. Någon som vill berätta varför de läser min blogg?? Jag skriver mycket för mig själv, för att avreagera mig, för att berätta lite … bloggen är mitt kreativa utlopp, där ingen annan än jag själv bestämmer. Det är oerhört viktigt för mig, eftersom i resten av min vakna tid bestämmer någon annan hur jag ska vara kreativ. Det är också ett sätt att hålla svenskan igång, eftersom jag annars pratar en form av ”skandinaviska”.

Jag försöker hålla bloggen (och mig själv) igång genom att vara med i en mängd olika utmaningar. Som #blogg100, som det här inlägget är en del av, utöver jerkan. Det är ett sätt att synas, om man är duktig på att länka tillbaka till ursprungssidan. Det gör också att man hittar många nya spännande bloggar. Jag försöker svara på alla kommentarer, antingen i ett direkt svar eller i ett senare inlägg. Jag försöker också bli bättre på att kommentera bloggar jag läser, men det är work in progress, jag vet det. Dessutom är det så sjukt kul att följa många av de bloggar jag läser. De som från början var aspirerande författare, många av dem har sina böcker ute i handeln nu. Och så många böcker jag inte hade upptäckt om jag inte bloggat/läst bloggar! ❤

Jag tänker på mina läsare på det sättet att jag inte vill trampa någon på tårna, samtidigt som jag vill visa min åsikt. Som privatperson måste jag kunna lita på att mitt arbetsjag inte får skit för något jag har skrivit/kommenterat. Jag måste hålla ryggen fri – något jag försöker i allt jag lägger upp. Om jag inte kan stå för det eller argumentera för det – då skriver jag det inte.

I slutändan kommer jag alltid att blogga för min egen skull. Men om någon därute vill följa den här lilla oskyldiga bloggen, så är ni varmt välkomna hit. 🙂

#blogg100 inlägg 20