Hur vet man att man älskar någon? part 2

I slutet av december skrev jag ett inlägg som hette Hur vet man att man älskar någon? Det inlägget föll jag över i dag, och jag tänkte att jag skulle försöka svara på den frågan. Det är med andra ord dags att bli petig och poetisk.

Det enkla svaret är: det vet jag inte.

Eller jo, kanske vet jag. Jag vet att när man vill vara nästan varje vaken stund med någon, när man vill titta någon djupt i ögonen och säga ”jag älskar dig” fastän man kanske rent tekniskt sett inte är där riktigt än i sitt förhållande, när man vill göra en hel massa saker med en annan person och njuter av sällskapet, då är man nog kär. Kanske älskar man till och med den där personen.

Eller … är det verkligen så där himlastormande? Är kärlek alltid enkel? Är kärlek alltid som vi ser den på film? 

Kärlek är inte okomplicerad. Kärlek kan vara vidrig, förfärlig, kan riva sönder en i småbitar, kan lyfta upp en, kan dränka dig lika snabbt. Den kan vara ångestframkallande, euforisk, alldeles underbar, ett handikapp och mycket, mycket mer. Jag tror att kärlek är olika för alla – jag HOPPAS att kärlek är olika för alla, precis som att jag hoppas att passion också är olika för alla. Kärlek är inte alltid underbar, ibland är den så långt ifrån underbar som det bara är möjligt (även kallad obesvarad kärlek) men om man någonsin hittar någon eller något att älska – då kan man dö lycklig!

Och för att svara på frågan, hur vet man att man älskar någon? Så svarar jag:

Det vet man bara.

#blogg100 inlägg 10

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s