Bokbloggsjerka: Upprepningar upprepningar

… upprepningar upprepningar osv. Ni fattar.

I dag är det fredag och återigen dags för Annikas bokbloggsjerka. Den här veckan ber hon oss tänka över upprepningar:

Ewa K skrev för en tid sedan ett inlägg om upprepningar. Vad tycker du, fungerar upprepningar eller ser du helst att de lyser med sin frånvaro?

Jag tänkte först på ord som upprepas. Alltså mer i stil med ”det regnade, och regnade, och regnade som det aldrig hade regnat förut, det regnade som om himlen bestämt sig för att bli av med allt vatten på en gång”. För detta tycker jag är okej, så länge det används som ett stilistiskt grepp på texten. Jag använder det ibland själv när jag skriver, men oftast ganska återhållsamt. 

Men det finns sedan en annan typ av upprepningar, som kan bli ganska irriterande och som jag själv tyvärr också använder mig av, men som jag försöker skala bort i redigeringen. Det handlar alltså om upprepningar av typen ”han tände en cigarett, rökte den hetsigt och fimpade den innan han gick vidare till nästa, som om livet berodde på det”. Folk som röker, som svär eller som hela tiden sveper luggen väck från ansiktet. Alltså, jag vet att vi gör det i verkliga livet, men måste alla dessa små rörelser finnas med i texten?

Kort sagt – om det görs elegant har jag inte något emot det, men det kan göras så klumpigt och då är det bara irriterande …

Bokbloggsjerka: En bra baksidetext

Det är helg och dags för Annikas bokbloggsjerka. Den här gången handlar det om baksidetexter.

Johanna på Bokhora ställde tidigare i veckan en fråga om baksidestexter, och eftersom jag personligen alltid läser den blev jag nyfiken på hur du tycker att den ska vara för att fånga ditt intresse (alternativt vad den absolut inte får innehålla för att undvika att du ska rata en bok för gott).

Jag tillhör den där typen av läsare som kan plocka upp en bok på grund av en fascinerande titel eller ett snyggt omslag. Men baksidetexten är oftast vad som avgör om jag läser den eller inte. De som bara innehåller en bild på författaren ställer jag tillbaka igen (såvida jag inte vet vad för bok det är, ex en del i en serie), för jag vill ändå veta lite om boken innan jag köper/lånar den.

En bra baksidetext innehåller gärna ett litet citat ur boken. Kanske en blurb eller två. Beroende på genre innehåller den en hint om vad boken handlar om (hehe) men inte så mycket att den berättar halva handlingen. Man vill liksom inte veta att en person blir brutalt mördad efter halva boken.

Men detta är också ganska irriterande (Harry Potter and the Order of the Phoenix) :

Harry Potter is due to start his fifth year at Hogwarts School of Witchcraft and Wizardry. He is desperate to get back to school and find out why his friends Ron and Hermione have been to secretive all summer. However, what Harry is about to discover in his new year at Hogwarts will turn his world upside down …

Den berättar liksom ingenting. Det är bara en enda stor teaser. Fast det säljer ju böcker, bevisligen, så det är kanske så man ska göra. 😛

Everything is not what it seems to be

Som författare är det alltid spännande att se eller läsa något som förvränger ditt perspektiv på världen. Rob Gonsalves har gjort ett visst antal bilder som verkligen visar att ”everything is not what it seems to be” …

Klicka här för att se alla bilderna.

I dag åkte den stora konsertklänningen på!

För när man har konsert om två dagar måste man även pröva att sjunga i kläderna. I morgon är det dags för genrep, så jag har en chans till att lära mig sjunga i den här saken. 😉 (Och för övrigt hänger det en svart morgonrock/sminkrock över klänningen, så den har inte ärmar.)

Och jag har fortsatt läsa HP4, snart kan jag fortsätta med den spännaden HP5! 😀

Seeeeeeeeeeegt internet

Jag tänkte igår att jag skulle svara på Annikas bokbloggsjerka. Men mitt internet var så segt att jag inte ens kunde öppna Google. Det har inte att göra med min dator eller mitt Safari (hejhej, Mac-användare här) utan det är min internetleverantör. Jag funderar allvarligt talat på att skaffa wifi i DK och ta den ekonomiska smällen. Vad som helst är bättre än det här. Jag kan inte ens öppna Google, för fasen! Funderar på en wifi-router som bara är en väggkontakt, alltså en portabel router. Den kallas wifi-plug-in och är en liten söt vit dosa. Ser typ ut som en del av en iPad-laddare. 🙂

I dag lyckades jag få igång internet, men det är seeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeegt. Så det blir ett kort inlägg.

Jag läser Harry Potter och försöker lära mig repliker. Har konsert på fredag och söndag, och föreställning lördag. Sedan tre föreställningar och en konsert nästa vecka. Livet är ganska okej just nu. 🙂

Vill du vara med och rädda ett stycke svenskt musikliv?

Vill du vara med och rädda ett stycke svenskt musikliv? Vadstena folkhögskolas musiklinje hotas av nedläggning och senast den 12 februari behöver vi din underskrift!

Rädda Vadstena folkhögskolas musiklinje!

Varför ska jag bry mig? Musiklinjen är den enda av sitt slag i Sverige, ja, hela norden. Varje år utbildas 30 elever (21 sångare, 9 pianister) inom klassisk musik, med tyngdpunkt på romantisk musik (från 1800-talet, alltså). Skolan har funnits i mer än 25 år och har fått fram enastående musiker. Nästan alla elever går vidare inom ledande musikerutbildningar i Europa och blir talangfulla musiker med gott renommé.

Du kan möta en sångare på en scen i Tyskland, Ryssland eller Italien. Är personen svensk finns det en stor chans att hen har gått på Vadstena. Jag har gått tre år på Vadstena folkhögskolas musiklinje. Det är en unik utbildning som gav mig den stabila grund jag behövde för att komma dit jag är idag.

Och var jag är just precis idag? På Kungliga Operan i Köpenhamn, på orkesterrep. Jag är snart färdig operasångerska och Jenny Lind-stipendiat 2015. Utan Vadstena hade jag aldrig nått min dröm. ❤

Läsmånaden januari

Vi har bara kommit halvvägs genom januari månad, men det går ganska bra, får jag säga. Jag har redan läst 2 700 sidor, och i den här takten är jag snart klar med fjärde Harry Potter-boken också och då är det 3 300 sidor. Det har gått ganska bra, får jag väl säga. Det kan ha att göra med att jag läser så fort jag får en chans. 😉

Det innebär också att jag har klarat av 8 böcker redan, så det är 8 punkter av 25 på min Reading Challenge och 8 av 53 i Goodreads. 🙂

Det känns som februari

I alla fall i min ände av landet. Det är några plusgrader och det regnar. Och jag är i huvudet minst en hel månad före i kalendern. Med jämna mellanrum får jag en chock när jag inser att det ”bara” är januari. Fattar ni, januari! Jag har så mycket att göra och lite mer tid att göra det på nu. 🙂

I söndags åkte julen ut. Under årets första 13 dagar har jag hunnit läsa 5 böcker och är halvvägs igenom den sjätte. Jag har börjat instudera nya roller, nya projekt är på banan och jag längtar nästan att få hoppa i kostymen och ut på scenen igen, men det är först på söndag. Nytt på min lista är att jag ska bli bättre på att planera. Och att ta det lugnt. Eller lugnare. 😛

Hur har er start på året varit? Är det februari i era huvuden också?

Nu, när jag lägger mig ner för att vila

… springer tankarna i väg. Jag är så in i märgen trött. Trött, så att det svindlar i huvudet och jag inte riktigt kan fokusera på vad jag ska göra. Och det nya året är bara åtta dagar gammalt.

I december kom ett chockbesked från Vadstena folkhögskola. De tänkte lägga ner musiklinjen, den enda i sitt slag i Sverige, för att spara pengar. Jag har själv gått där i tre år och har skolan och lärarna att tacka för att jag är där jag är i dag. Jag är inte ensam om att känna så. Så vi – de gamla eleverna – ämnar kämpa.

Och kämpar, det gör vi. I uppförsbacke så att det skriker om det. De senaste dagarna har vi suttit över hela Sverige – Stockholm, Göteborg, Malmö – och i Köpenhamn för att samordna konserter och pressreleaser. Vi har bokat kyrkor, lokaler, skickat inbjudningar, ringt samtal, skrivit oändliga mail på Facebook. Och igen. Och igen. Och igen. Min telefon och dator har plingat oavbrutet i två dagar. Vi har en deadline på 15 februari, då ska allt vara på plats, då ska beslut tas. Allt börjar så sakteliga att komma till rätta, men jag vet inte vad jag skulle göra utan alla de underbara människor som kämpar. Som lyckas. Som drar ett långt större lass än vad jag gör. Jag känner en otroligt stor tacksamhet till alla dessa eldsjälar, som orkar kämpa.

 För många av oss känns det ju som på bilden …

Jag önskar att detta är det enda som jag behöver fokusera på just nu. Men nej, så är det ju aldrig. Skola, jobb, examen, familj, föreställningar, konserter, turné – ekorrhjulet stannar aldrig. Kalendern fylls stadigt på. Jag letar efter andrum och hittar det sällan. Jag klarar det. Det gör jag alltid. Jag är inte ensam i min kamp.

Jag önskar bara att jag inte var så otroligt trött.

#neversleeping #stressed

Utan personligt ansvar

Utan personligt ansvar är Lena Anderssons andra roman om poeten Ester Nilsson. Det är uppföljaren till Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek, som fick Augustpriset 2013. Utan personligt ansvar utkom hösten 2014.

 Varför jag plockade upp den här boken: Jag läste den första boken om Ester i somras och tyckte verkligen INTE om den. Så varför jag lånade denna på biblioteket och dessutom tog tre månader på mig att läsa den … vet jag inte.

I korta drag: Ester Nilsson har inte lärt sig någonting om kärlek. Efter fiaskot med Hugo Rask där hon lät sig bli trampad på har Ester nu blivit kär i skådespelaren Olof Sten. Han är gift men har inga problem med att förföra Ester. Det blir en ”romans” som sträcker sig flera år där båda två har uppenbara problem med tillit. Ester älskar Olof, men eftersom Olof inte är kapabel att bestämma sig blir det problem …

Vad jag tycker om den: Det tog mig tre månader att läsa denna tunna lilla bok på 220 sidor (e-bok). Jag tyckte verkligen inte om första halvan, men till slut lyckades jag komma in i något flow och läsa andra halvan i ett svep. Den slutar på ett riktigt bra sätt som gör att jag inte blir lika irriterad på Ester som i första boken. Det är till och med att den lämnar mig eftertänksam och lite imponerad. Den innehåller många vackra meningar som skulle passa sig som citat.

Betyg: ❤ ❤ ❤ (med ett stort fett + för Esters tilltagande ”vettighet” och vackert språk)

Harry Potter and the Philosopher’s Stone (HP #1)

Harry Potter and the Philosopher’s Stone är den första av de sju Harry Potter-böckerna. J. K. Rowling kan knappast ha anat när den boken kom ut 1997 i Storbritannien att serien 2015 skulle finnas på 65 språk och ha sålt så stora siffror som den har gjort.

Varför jag plockat upp den: Jag har börjar läsa om serien sedan jag insåg att jag aldrig läst hela i ett svep. Jag har läst den när de kom ut, men aldrig fått en sammanhängande historia. Dessutom är ju filmerna så bra, jag tänkte se dem i samband med att jag läser serien.

I korta drag: boken handlar om den unge Harry Potter, som när han fyller 11 får veta att han är en trollkarl och ska börja på Hogwarts, skolan för magi. Harry är känd i trollkarlsvärlden för att ha överlevt en attack från You-know-who (Voldemort), en ond trollkarl som försökte ta över men som försvann när han försökte döda Harry. I samma attack dog Harrys föräldrar och han har växt upp hos icke-magiska personer, så kallade mugglare (hans moster och hennes man). Boken handlar om Harrys inträde i magivärlden och hur han hanterar berömmelsen. Han möter Hermione och Ron, som han blir kompisar med. De råkar ut för en massa äventyr och hamnar i livsfara när de försöker hindra en ond lärare att komma över en magisk sten.

Vad jag tycker om boken: Den är både bättre och sämre än vad jag minns. Den är rolig, med många ironiska småkommentarer från bland annat Ron, men också från många av de andra karaktärerna. Den är väl skriven när man tänker på hur historien binds ihop i de sista två böckerna, många detaljer som skickligt vävs in. Den känns lite barnslig ibland, men med tanke på att den på det här stadiet (1997) är en regelrätt barnbok (Harry och hans vänner är ju 11 år gamla, för guds skull!) känns den väldigt vuxen. Det engelska språket och hur det används för att plocka fram olika nationaliteter och karaktärsdrag (Hagrid, the grounds keeper, till exempel) är väldigt välgjort.

Betyg: ❤ ❤ ❤ ❤ +

Gott nytt år!

Gott nytt år, mina vänner! Hoppas att ni har haft en fantastisk start på det nya året och att ni får läsa/skriva mycket. Jag började det nya året med sovmorgon, och att jobba. I dag tänkte jag läsa, skriva, måla naglarna, titta på tv och göra tråkiga saker som att betala räkningar och tvätta. 🙂

Jag tillbringade första dagen på det nya året på jobbet, på tåget och hemma i soffan. Jag läste Harry Potter and the Philosopher’s Stone och eftersom jag läste ut den i morse har jag redan klarat av en punkt på flera av mina läsutmaningar. Inte så illa för att vara 2 januari!

Den passade nämligen in i:

• Goodreads/Läst under 2015 som den 1 av 53 planerade böcker att läsa under 2015.
• Författarfemman – jag ville nämligen läsa J. K. Rowling igen … 1/5 läst.
• The Reading Challenge – det blev nr 15 (A popular author’s first book) på listan. 1/25 läst.
• Serieåret 2015 – den första boken i första serien avklarad.

Jag har tänkt skriva en minirecension på den, för att minnas vad jag tyckte om den. Det är ju en omläsning, men det är den första sedan 2008 så jag upptäcker en hel massa nya, spännande saker. Just nu har jag satt tänderna i den första Outlander-boken, Främlingen. Diana Gabaldon är ganska bra. 🙂