Vi pratar så mycket om skicklighet när det kommer till att använda rösten när vi pratar om romaner och skrivande. Då menar vi skrivrösten, men jag kan inte låta bli att bli lite nördig (hej, jag är operasångerska, liksom) och prata om rösten. Den som genereras när luft passerar dina stämband och stämbanden sätts i svängning vilket skapar toner i olika tonhöjder beroende på vilken inställning dina muskler är i.
Låter det förvirrande? Det är det, men tänk så här. Precis som rösten i skrivande, är den mänskliga rösten ett resultat av muskler. Därför är den så cool! Jag menar, lyssna bara här:
Och det är på riktigt! Övertoner skapas när en ton är fullkomligt fri från spänningar, så att den kan svänga fritt. Utan övertoner låter tonen platt och lite falsk.
Den mänskliga rösten är kapabel till så mycket! Förutom growling och belting som används i metal och annan ”modern” musik, finns det sångare som har otrolig kontroll på sina stämband och musklerna runt dem. Lyssna bara på detta:
Fast coolast är ju nog detta. Att stå i svallvågorna av en orkester på 90 man och ändå höras. Nina Stemme for the win! Detta är något av det tyngsta som man kan sjunga – Wagner. Speciellt den här rollen (Isolde). Den här arian kommer efter fyra timmars sång, och arian som alla har sett fram till. Klarar man denna snyggt har man sin karriär säkrad. 🙂
Det är många (främst yngre, typ tonåringar) som säger att ”öh, opera, det är bara någon som skriker, det kan jag också”. Men tänk efter lite nu. Hur låter du efter en barrunda när du har skrikit för att höras över musiken i några timmar? Jo, helt hes och förstörd. Det kan man inte bygga en karriär på där man ska kunna sjunga i några timmar varje dag!
I ett traditionellt operahus idag finns en orkester på 70-90 man beroende på vilken typ av uppsättning man gör (orkestrering osv). Orkestern sitter i orkesterdiket (eller graven, som det också kallas) mitt emellan scenen och publiken. För att höras över 90 instrument måste alltså den mänskliga rösten (utan mikrofonförstärkning) kunna bäras upp och över orkestern ut till publiken även i låga röstregister (alltså låga toner). Det är inte att skrika, tvärtom! Det gäller att ha en teknik som klarar av påfrestningarna, en kropp som orkar och en röst som kan hålla det där silvret som kommer när alla övertoner kommer på plats. Vissa sångare är bättre än andra.
Men har ni någonsin suttit i ett operahus och fått gåshud för att sångarna är så fruktansvärt bra? Det har jag, flera gånger. Det kan jag rekommendera! Man mår så bra efteråt. 🙂 Kanske en julklapp till dig själv? 😉
Saras bokhylla 