Lite så kände jag mig igår. Jag fyllde 26 och hade precis landat i föräldrahemmet efter en resa till Düsseldorf i tre dagar. Åkte in till stan för lunch med föräldrarna, brorsan gick ut med hunden. Under den halvtimmen slog tjuvarna till. Mitt i ett villaområde, i dagsljus, lunchtid. De kom undan med värdesaker för minst 45 000 och har sedan tömt bankkonton på lika mycket. Polisen kom, anmälan är gjord och sedan kom paniken. Ångesten och rädslan. Jag fyllde 26 men sov med ljuset tänt som om jag var 6. Paranoid och rädd för min egen skugga. Det där med ”mitt hem är min borg” – knappast. Ont i magen och ett tryck över bröstet, hej stress! Totalt i chock, grät när jag ringde killen på kvällen. Somnade med musik i öronen för att inte behöva höra husets ljud och rullgardinen neddragen för att inte behöva se trädgården utanför. 16 år har jag sovit i samma rum. Första gången som jag har varit rädd.
Behöver jag säga att födelsedagsfirandet föll platt och inte blev något? Inte för att jag direkt bryr mig, men stämningen var kallare än Sydpolen på vintern….
Saras bokhylla 