Analfabeten som kunde räkna – Jonas Jonasson
Analfabeten som kunde räkna är Jonas Jonassons andra roman. Den har utgivits på Piratförlaget i mars 2014. Jag har läst den inbunden (414 sidor), lånad på bibliotek. Betyg: 4/5
Hon började arbeta som femåring, blev föräldralös vid tio, överkörd vid femton. Ingenting tydde på annat än att hon skulle leva ett tag i sitt skjul i Sydafrikas största kåkstad och sedan dö, saknad av ingen. Om hon nu inte varit den hon var, men det var hon ju. Nombeko Mayeki var analfabeten som kunde räkna. Ödet tillsammans med hennes talang för henne bort från Soweto, till internationell storpolitik, till andra sidan jordklotet,till två identiskt lika och väldigt olika bröder. Under resan lyckas hon reta upp världens mest fruktade säkerhetstjänst innan hon en dag finner sig själv instängd i skåpet till en potatisbil. Där och då är världen som världen känner den hotad.
från Bokus hemsida
Varför jag plockade upp den här boken: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann var Jonassons debutroman. Jag läste den, älskade den, och blev därför väldigt glad när jag fick höra om att han skulle ge ut en andra roman, med en riktigt skön titel.
Motivering till betyget: Precis som Hundraåringen är den här boken helt osannolik. Eller väldigt sannolik, beroende på hur man väljer att se världen. Den är frustrerande, skitbra och allt som allt en mysig feelgood-roman som man kan läsa i hängmattan på sommaren. Det är komik och jag vet inte om Jonasson vill skriva någon högt stående litteratur som han kan vinna Nobelpriset för, men det räcker gott och väl till mig. Möjligtvis känns den lite mer krystad än Hundraåringen.
Jag rekommenderar den här boken till den som läste och gillade Hundraåringen.
Saras bokhylla 