Blogg100 #93: En smakebit på söndag – Jonathan Tropper

Det är första juni, mina vänner! Och söndag. Och det betyder En smakebit på søndag! Det kommer från norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten, som drivs av Mari Høe. Varje söndag delar vi med oss av smakbitar ur böckerna vi läser just nu. Reglerna är: inga spoilers! Detta är inga recensioner, heller, utan bara små citat ur böckerna. Om ni vill läsa fler smakbitar, följ länken ovan. 🙂

tropperJonathan Troppers bok Konsten att tala med en änkling kom ut 2010 (org.titel: How to talk to a widower) och kom 2011 på svenska. Tropper är också känd för böckerna Boken om Joe, Sju jävligt långa dagar och Fördelarna med en kollaps.

På baksidan (från svenska förlaget Gilla böcker) står det:

Doug har träffat sitt livs kärlek, och förlorat henne. Knappt trettio år gammal är han en deprimerad, alkoholiserad änkling. Han vill helst vara ifred men motarbetas av sin tvillingsyster, sin tonåriga styvson och stans alla singelkvinnor. 

Konsten att tala med en änkling är en varm, humoristisk roman om sorg och kärlek. Om att släppa och gå vidare, och lita på dem man älskar.

Smakbiten kommer från sida 11:
Vi hade varit gifta i mindre än två år. Jag hade lämnat innerstan och flyttat in hos Hailey och Russ, i det lilla hus i kolonialstil där hon hade bott med sin första man, Jim, tills hon kom på honom med att vara otrogen och sparkade ut honom. Och jag försökte fortfarande vänja mig vid omställningen, vid att vara äkta man i förorten i stället för att dra pitten efter mig i storstan, vid att vara styvpappa till en ilsken tonåring och den yngsta medlemmen i synagogans softbollag, vid att bevista parmiddagar, grillfester i villaträdgårdar och skolpjäser. Jag höll fortfarande på att vänja mig vid allt det där när hon satte sig på flyget till Kalifornien för att träffa en kund, och i luften någonstans över Colorado lyckades piloten på något sätt missa himlen. Och ibland framstår livet vi försökte bygga då lika skirt som en bleknande dröm och jag försöker övertyga mig om att det faktiskt var verklighet. Jag hade en fru, säger jag om och om igen till mig själv. Hon hette Hailey. Nu är hon borta. Och jag med.
Det är en söt bok om kärlek och sorg, väldigt humoristiskt skriven, men med en allvarlig kärna. Bör läsas med näsdukar … Jag är speciellt förtjust i meningen Jag höll fortfarande på att vänja mig vid allt det där när hon satte sig på flyget till Kalifornien för att träffa en kund, och i luften någonstans över Colorado lyckades piloten på något sätt missa himlen.” Hur missar man himlen, liksom? 
Detta var en av böckerna i årets Boktolva. Den räknas också som punkt nr 40 i Kaosutmaningen 2.0 (Läs en bok med mat på omslaget). (Ja, jag räknar vin som mat. 😉 )

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s