Blogg100 #73: Läsande och telefonsamtal

Mitt läsande under det senaste året har varit lite upp och ner. Mest ner. Jag har läst lättläst litteratur och mycket urban fantasy, men aldrig orkat plocka fram något nytt. Men de senaste veckorna har jag börjat beta av böcker i min bokhylla. Böcker som jag inte har läst, böcker som jag har lånat av andra eller böcker som jag har läst lite i och sedan lagt undan. Mycket på grund av tbr-burken, men också för att jag har lånat många av böckerna av min mamma och vill bli av med dem innan de finner ett permanent hem här. Det hade lätt kunnat hända, för mamma hade inte saknat dem …

Hitintills har jag hunnit beta av några stycken: City of Fallen Angels (The Mortal Instruments #4), Mud, muck and dead thingsKvinnan i rummet (Avdelning Q #1) och Ensamma hjärtan och hemlösa hundar. Jag är nästan klar med The Fault in Our Stars (saknar kanske 50 sidor i den) och har därför tagit mig an två andra böcker som ligger på vänt. Den första är Me before You av Jojo Moyes och den andra är Min Kamp #1 av Knausgård. Me before You lockar helt klart mest, så den tar jag tag i denna veckan. Borde vara klar med den före nästa måndag, när mina föräldrar landar i Köpenhamn några timmar på kvällen och jag kan lämpa över en del småsaker (typ en kasse böcker) till dem.

I kväll hade jag tänkt läsa lite. En stor kopp te, det regnar utanför (det har regnat av och till precis hela dagen, det är ett minst sagt ombytligt väder) och jag är ledig i morgon då min enda lektion har ställts in.

Och då ringer telefonen. En kompis från Stockholm som har sökt en massa skolor men inte kommit in, och som behövde en påminnelse om varför hon gör det här. Det blev ett peppsamtal på 1 1/2 timme, och även om jag snackade i stort sett hela tiden (jepp, jag kan nog inte uttrycka mig kort såvida jag inte är rasande) hade jag känslan av att jag inte sa något om mig själv. Det var ett rent pepptalk till henne. Jag har inget emot det, men vi har inte pratat på ett halvår. Hon avslutade samtalet med att säga ”jag ringer en annan dag, för jag vill prata om dig också”, men jag vet att det samtalet kommer inte att bli av.

Fast vem vet, jag kanske blir överraskad. Det vore inte första gången.

 

Hälsningar ”Den evige pessimisten” a k a ”Realisten” som i kväll fick tjänstgöra som ”Optimisten”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s