Bokbloggsjerka: Organisera ditt läsande

Det är fredag och sin vana trogen har Annika kommit med en bokbloggsjerka. Den här gången handlar jerkan om läsande:

20131222-003034.jpgHur håller du reda på alla böcker som du har läst? Förlitar du dig helt på din blogg eller har du en backup plan att dela med dig av?

Jag måste tyvärr erkänna att jag slarvar otroligt mycket med att skriva ner vad jag har läst. När jag var yngre (typ mellan 1998-2006) skrev jag ner författare, titlar och antalet sidor. Jag lånade kopiösa mängder böcker på biblioteket (säkert minst 40 per månad), slukade dem och lånade nya. Sedan jag blev vuxen (eller slutade gymnasiet i alla fall) läser jag mindre. Försöker hålla koll på det genom bloggen (även om det går sisådär eller rent ut sagt ganska dåligt), har prövat att skriva ner det i anteckningsböcker, i dokument m.m. men det slutar alltid med att jag lägger ner projektet. 

Läste om någon (tror det var Books ABC) som skrev ner författare, var författaren kommer ifrån, titel, serie, år, antal sidor, förlag och var boken utspelade sig i ett dokument. Se där, DET är något jag skulle vilja ha tålamod till. Jag får väl försöka vara tålmodig under 2014 och se om det fungerar. Jag borde verkligen recensera fler böcker jag har läst också ….

Post-premiär

Äntligen! (Får man säga så?) Igår kväll hade vi (Operaakademiet) premiär på vårt förstaårsprojekt, ”Hvis tårer var guld”. Det har varit en lång process med en månads hårt arbete och innan dess två månaders förberedelse. Men igår smällde det, och vi firade med champagne och chips efteråt. Som alltid fanns det saker som kunde ha gjorts bättre, men jag är j*vligt stolt över min klass som har lyckats skapa en så omväxlande föreställning.

Jag trodde att det var en stel föreställning jag skulle få se. Jag var inte alls beredd på det här. Ni var skitbra!

Citatet är från en kompis som var inne och såg premiären. Man blir ju så glad! Jag och ovan nämnda killkompis tog en öl efteråt. Han är en sån där människa som jag blir glad av att vara runt omkring. Den typen av människor (sådana som kan lysa upp ett rum genom att bara vara där) är sällsynta och man ska vara tacksam och försiktig med dem man har. Och man ska berätta för dem hur fina de är. 

Så, med det har jag landat i min egen kropp igen efter vad som känns som en hel evighet. Vi har två föreställningar kvar (i kväll och i morgon) och på söndag är det alltså jag som landar i soffan framför den mest hjärndöda film jag kan hitta i min samling. Möjligtvis slänger jag in en pizza i mixen också. 🙂