Lite för realistiskt

Jag tillbringar mina dagar i en repetitionssal ute på Operaen på Holmen, där jag repeterar en pjäs av Sarah Kane tillsammans med mina klasskompisar i ettan. Pjäsen heter Phaedra’s love. Jag spelar drottningen och styvmodern Phaedra.

Det innebär att jag varje dag blir slagen, våldtagen, själv slår, blir hotad med både automatgevär, kniv och handflatan, skriker, begår självmord med tabletter och sjunger kärlekssånger till min styvson som jag förför med min röst. Jag blir kallad för både det ena och det andra. Hjärtat slår dubbelslag på riktigt ibland, när fiktionen blir lite för mycket verklighet för min kropp. Hjärnan vet vad vi håller på med, men kroppen blir knäsvag när man får en gevärspipa tryckt mot pannan.

Vad kan jag säga? Allt är ju teater och det är tictacs som tabletter, vapnen är teatervapen med slöa eggar eller av plast. Men nog fan blir man rädd. Ibland kör kroppen lite för mycket på instinkt. 😛 Men det kommer bli så coolt med ljussättning, kostymer och smink!! Hurra för teater!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s