Vi är vana vid att spela huvudrollen

Precis som rubriken säger är vi vana vid att spela huvudrollen i vårt eget liv. I vardagen är det inte speciellt svårt, det är faktiskt ganska bra om vi kan lära oss att prioritera oss själva i den strida strömmen som är livet. Det är lätt att tappa bort sig själv i vardagen, att hela tiden göra saker för andra (detta är lätt hänt om man är förälder eller om man är i ett förhållande, eller på jobbet). Vi måste generellt lära oss att ta tag i våra liv och spela huvudrollen. DU har huvudrollen i DITT liv.

Men många av oss som skriver har problemet att våra karaktärer innehåller för mycket av oss själva. Jag har definitivt det problemet. Nej, jag skriver inte självbiografiska texter. Men mina personer har drag av mig i sig. På både gott och ont.

Det gäller att hitta den där tunna, fina gränsen mellan att hitta inspiration i sitt eget liv och att ”ge” hela sitt liv till karaktärerna. Okej, jag är allergisk mot jordnötter, nötter, äpplen, hundar (fastän jag har en), har träningssimmat i tio år, har skrivit i större delen av mitt liv och är nördig när det gäller opera, klassisk musik och litteratur. Jag hatar att träna och vill gärna slippa, men gör det för att jag måste. Är vansinnigt envis. Det är jag i ett nötskal.

Om jag nu ska ta något av mig själv och stoppa in i en karaktär kanske jag väljer simningen. Någon allergi. Eller träningen. Eller envisheten. Man kan skapa många karaktärer utefter var och ett av de här personlighetsdragen eller egenskaperna. Tänk dig – en simmare som har tränat i tio år och som är envis. Hen vill vinna SM och simma i landslaget. När hen inte tränar kanske hen är vegetarian (vilket är svårt eftersom hen kanske är allergisk mot sojabönor eller nötter) och tycker om att laga mat och pröva nya recept. Små drag av mig själv i en karaktär. Saker där jag kan använda min egen kunskap (t ex allergin) och använda den till något bra. Något som verkar troligt.

Man ska generellt vara försiktig med att sätta in drag av sig själv i en karaktär. Om din mamma eller faster eller arbetskamrat öppnar en bok och läser att ”du” gillar bondage-sex eller alltid har hatat den där tavlan/maträtten/sången som din mor/partner/osv är berömd/känd för. Om dina karaktärer liknar dig själv för mycket är det lätt att tro att allt som karaktären säger egentligen är vad du tycker och tänker i allt. Det kan blir väldigt förvirrande och väldigt problematiskt. För att inte tala om konfliktfyllt. För vem vill bråka med moster Sonja om den där såsskålen som din karaktär hatar så mycket. Den där fula såsskålen, som du fick i present av moster Sonja och ”råkade” slå sönder så fort du fick chansen?

För att undvika detta (eller att alla dina karaktärer blir för lika varandra) kan det vara bra att skriva ner egenskaper eller karaktärsdrag för varje karaktär någonstans. Använd dig av ett frågeformulär så får du svar på en hel massa frågor som du inte ens visste att du hade. 😉

Här är en riktigt bra lista som jag använder mig av då och då. Nu har jag inte skapat en ny karaktär på ett tag, inte sedan i somras, och då använde jag mig av denna. Väldigt användbar, måste jag säga. –> 100 Character Development Questions for Writers

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s