Sista inlägget som 24-åring

Jepp, det blir det här inlägget. Om några minuter (när det blir den 16e) blir det officiellt min 25-årsdag. Shit, tjugofem år. Är jag då där jag vill vara vid tjugofem års ålder? Är jag så smal och snygg och vällyckad som jag önskade att jag skulle bli när jag var 15 och livet sög?

Nja, vi tar det med måtta, va?

Smal är jag inte och lär väl aldrig bli, men jag har lärt mig att acceptera min kropp för det den är. Har också lärt mig att jag kan påverka hur jag ser ut genom hårt arbete. Snygg … Beauty is in the eye of the beholder, som det heter. Har lärt mig att acceptera det med. 😉 Vällyckad … tja, jag har inte fått någon bok publicerad och har heller inte blivit höjd till skyarna som Sveriges nästa stora operastjärna.

Något ska man väl ha att jobba för tills man är trettio. 😛

Men – handen på hjärtat – jag känner mig ganska lyckad i alla fall. Jag har en egen lägenhet i Köpenhamn. Jag har en kandidatutbildning med toppbetyg och har påbörjat min drömutbildning. Det går ganska bra där.  Jag skriver fortfarande. Jag har börjat träffa någon, kanske blir det till något. Jag har fina vänner och bekanta, en underbar familj, den sötaste hunden ever och härliga kollegor. Jag har ett extrajobb. Jag har bott hemifrån, först tre år i Vadstena, och nu i 2 1/2  år i Danmark, utomlands, dessutom. Jag har körkort. Kort sagt – jag är faktiskt precis där jag vill vara när jag blir 25. Och tur är väl det, för nu är det bara fyra minuter kvar.

Så, mina kära bloggläsare, godnatt från en snart 25-åring. 🙂

Om förvirrande PoV

Jag hittade alla de handskrivna texterna från i somras och läste igenom dem innan jag gick och lade mig. Där finns en del okej saker, en del skit, en del som går att redigera och en twist i handlingen som är helt briljant. Sedan hittade jag ett helt förhållande som måste utforskas. Egentligen skulle hela 8an kunna delas in i 5 delar:

  1. Tess
  2. Tristan
  3. Adrian och Simon
  4. Anton
  5. Slutet

Det skulle faktiskt vara en bra övning i PoV. Det fick jag kritik från testläsare Bina när hon gick igenom 2an. För många PoV i luften samtidigt. Det är ju så jag skriver! Förvirrat och irrationellt. Nej, så sa hon inte. Men det finns helt klart ett perspektivproblem i den här serien. Jag borde reda ut det, en gång för alla. 

I ögonblicket är jag fast i skrivmani-land. Kanske blir det här en bra skrivdag. 🙂