Åh jisses…

Blä, jag drunknar i sentimental sörja. Mina karaktärer skulle behöva lära sig att hålla inne en del känslor, man behöver inte sätta ord ALLT man känner… Det där med mental hälsa, alltså. Undrar om Tristan och Tess är normala människor egentligen.

Nåja, det är väl det redigering är till för. Scenen jag skriver just nu behöver en machete för att bli vettig. Men! Plus 2 213 ord i manuset 🙂