Jesus Christ Superstar

De senaste dagarna har jag totalt snöat in på musikalen Jesus Christ Superstar. Jag är ingen musikalmänniska, men jag ÄLSKAR Jesus Christ Superstar. Något Andrew Lloyd Webber gjorde riktigt, riktigt bra.

Mest har jag förälskat mig i Judas som karaktär. Sättet att porträttera honom på är briljant, eftersom det öppnar upp för en mycket intressant diskussion som många totalt överser:

Är Judas verkligen en förrädare?

Jag hade den här diskussionen med en kollega i kyrkan. Jag ser fram emot att få ha den med prästen en dag. Jag ska bara ha lite mer kött på benen innan jag gör det. Dags att ta fram Nya testamentet. (Det trodde jag aldrig att jag skulle göra frivilligt, men där ser man.)

Någon sa att bibeln är ”the greatest story ever told”. Jag har inte läst hela bibeln, men om man fokuserar på korsfästelsen och vad som händer strax före/efter, då håller jag med. Om bara bråkdelen av det är sant, så är det en fantastisk historia. (Och nej, vi ska inte ta den diskussionen nu – eller här, för den delen.)

Men, vad jag ville med det här inlägget, förutom att provocera en hop religiösa människor (om några sådana läser min blogg), var att dela den här videon (se nedan). Detta är kärlek på högsta nivå.