Under ett par dagars tid har jag funderat lite över 4an och hur jag ska få den att gå framåt i redigeringen. En av idéerna som dök upp var att byta POV. I ögonblicket har jag två stora synvinklar, Elina och Elias. Och det verkar inte riktigt fungera.
Tanken med att byta POV är att allt borde gå genom Elina, och Elias borde inte alls ha några ”egna” scener utan bara dem som är tillsammans med Elina. Alltså ryker alla scenerna med Elias och Oskar, vilket är synd, för några riktigt fina scener är där.
En annan idé är att skrota det där med 3e person och övergå till traditionell jag-form. Jag har inte skrivit i jag-form sedan jag var … eh, typ fjorton? så det känns märkligt att ens fundera på det. Sedan 2007 har alla mina berättelser automatiskt varit i 3e person presens, och att övergå till jag-form (och då eventuellt övergå till dåtid (jag avskyr jag-form i presens, det ser så dumt ut!)) är … ja, underligt. Märkligt. Onaturligt, till och med.
Det blir ju en helt annan roman. En ungdomsroman med helt andra drag än Ellie & Elina. Undrar om jag klarar av det?
Det vore ju kul att försöka. 🙂 Men då blir det inte redigering, utan omskrivning. Av hela manuset. Alla 73 000 orden. Suck och stön.
Saras bokhylla 