Efter att inte ha skrivit ett ord på flera månader, har jag nu skrivit 2 500 på bara någon dag. Det mesta händer liksom i stötar – 1 000 ord här, 500 där, 1 000 här… Och det känns bra, som om de aldrig har försvunnit. Tristan & Tess kan jag alltid lita på.
Den här gången en scen ur 8an. Och scenen verkar aldrig vilja ta slut. Efter 2500 ord borde den nå ett naturligt avslut, men de fortsätter prata, saker som de måste ha sagt nu, annars går det inte. Och plötsligt inser Tristan att han kanske har gjort ett monumentalt misstag.
Ah, när det är roligt att skriva är det svårt att sluta!
Saras bokhylla 