Ólafur Arnalds – For Now I Am Winter

Hur man får läsare till en liten, obskyr blogg om skrivande och livet i allmänhet – man kopplar den till sitt Facebook-konto och till Twitter. So that’s how. 😉

Sitter och lyssnar på Ólafur Arnalds ”nya” skivor (från 2011 och 2013) samtidigt som jag administrerar lite. Mail som ska skrivas och skickas, övningsrum som ska bokas och tider som ska skrivas in i kalendern. Tittar på Förklädd Gud-noterna då och då, konstaterar att det börjar sitta. Skriver lite på 8an. Det blev bara 500 ord i natt, men det är 500 NYA ord.

I går måttbeställde jag en konsertklänning (från Palms design i Malmö) till min bachelorexamen i juni. I veckorna före påsk är det dags att skriva repertoarlistor och lägga program till konserten, så det börjar liksom bli dags nu att fixa allt det praktiska. Även om det är läskigt. Om allt går som det ska kan jag titulera mig bachelor till sommaren. Underlig känsla. De senaste sex åren har jag ju bara haft min gymnasieexamen att vila på, men nu blir det en nivå högre. 🙂

Nej, tillbaks till skrivandet. Måste ju göra något vettigt i dag.

Mitt i natten

Klockan är tre på natten. Just nu sitter jag vid köksbordet hemma hos mina föräldrar och försöker skriva. Det är mitt i natten och hela huset är nersläckt med undantag för några få lampor. Min dator är enda ljudet i huset (om man bortser från några snarkningar från sovrummen) och klickandet från tangenterna låter ovanligt högt. Jag vet inte om det jag skriver just nu är briljant eller fullkomligt meningslöst. Jag vet inte, har inte en aning.

Och det är så skönt. Jag har liksom passerat den där magiska gränsen – den som säger om texten är bra eller dålig. I stället är det ord, underbara magiska ord som bara flyger ut ur huvudet.

Det kallas nog övertrötthet.