Detaljer – var specifik!

Detta är sjunde inlägget som rör Christian Wåhlanders artikel Tio fenomenala tips till dig som tänker börja skriva en roman!.

Detaljer. Vad skulle våra liv vara utan dem? Det skulle nog vara mycket tråkigare. Och tänk böckerna! Eller filmerna! Att skriva utan detaljer är ganska trist. Fast ibland kan för mycket detaljer inte heller vara bra. Någonstans mittemellan, om det nu finns något sådant, är bäst. För helt ärligt: ibland är det bra med få detaljer. Du vill ju inte veta ALLT om någon. Lite hemligheter får man ju ha. 😉

Men när du läser en bok/ser en film/pjäs/opera/tavla är det just i detaljerna som all informationen finns. Någon sa till mig en gång att skönheten ligger i detaljerna, och kanske hade hen rätt. (Det var säkert en lärare på gymnasiet …) För när du läser eller ser något plockar din hjärna upp information och bildar en bild åt dig. Ju mer detaljer, desto bättre bild blir det. Annars blir det lätt så här:

När du skriver en berättelse är det ju din bild som ska förmedlas. Om din huvudperson är en kort kille med långt brunt hår och blå ögon är det ju det som ska fram. Att han kallas Krille är också en detalj. Om han dessutom är en fegis som hellre gömmer sig bakom andra än står upp för sig själv, har komplex för sin längd och aldrig har haft en flickvän, då är det ju det som läsaren ska få veta. Använd dina sinnen! Hur skulle du själv beskriva honom för en kompis? Tänk att det här är en person som du har känt ett tag och nu ska du berätta om honom för en kompis. Du säger ju det du vet. Att han kallas Krille, är feg, kort, och att du misstänker att han aldrig har haft en flickvän. (Ja, jag vet – en generalisering, som vi ska undvika – men tänk på det! Det är en detalj som du kanske inte hade sagt annars.) Men nu lämnar vi stackars Krille i fred ett tag. Han är kanske jättesnäll när man lär känna honom.

Djävulen sitter i detaljerna, heter det också. Det kan inte bli perfekt. Någonstans kommer du garanterat att skriva att ögonen var blå med grå toner och i nästa kapitel är de där ögonen blå men med gröna toner. Men ju fler detaljer du har med, desto mer levande blir din text. Du ger läsaren en inblick i den bilden som du har haft när du skrev: Måndagen var kall och blåsig, gråmulen med enstaka regnskurar, men tisdagen var varm, vindstilla och krävde solglasögon. Vi hade inte vetat detta, såvida inte karaktären hade sprungit runt med paraply hela måndagen och fått kasta det i en papperskorg när det vände sig ut och in, eller att tisdagen var solig om inte karaktären fått leta fram sina solglasögon ur en låda i hallen.

Detaljer ger dessutom dig en ”ny” bild av dina karaktärer. Du kanske inser att den där frisyren som Krille har döljer en begynnande flint. Att Krille kanske är fyrtiofem, inte kanske tjugo eller tjugofem som du trodde först. Det var en intressant vändning.  🙂

Så, vart är det här långa inlägget på väg? Tja, som du kanske har insett är jag på jakt efter detaljerna. Berätta med så många detaljer som du kan, men lämna lite till läsaren att komma på. Det finns ju en anledning till varför folk när de ser en filmatisering säger: ”Men han ser inte alls ut som jag föreställde mig!”

Om det sen är att föredra är en annan femma. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s