Skriv sånt du själv vill läsa

I några av mina följande inlägg kommer jag att följa upp artikeln ”Tio fenomenala tips till dig som tänker börja skriva en roman!” av Christian Wåhlander, som jag länkade till i går.

Dagens inlägg handlar om ”Skriv sånt du själv vill läsa”. I sin artikel (där det här påståendet är det första av tio tips) säger Wåhlander att eftersom man ska umgås med sin historia i drygt ett år och ca 100.000 ord, kan det vara bra om det är en historia man trivs med. Att man inte skriver en deckare om man avskyr deckare. Att storyn inte handlar om tåg om man hatar tåg. Osv.

Det är en ganska viktig sak, det där, tycker jag. Inte bara det att du ska umgås med din historia i ganska lång tid, men för att om du inte tycker om det som du ska skriva, vem ska då läsa det? Ingen vill läsa något som man har tvingat fram. Om du som skriver tycker att det är tråkigt, gör läsaren det också.

Jag har under årens lopp sprungit fram och tillbaka i det där träsket. När det som du vill skriva inte sammanfaller med vad du läser – eller vice versa. Ett tag när jag bara läste fantasy ville jag själv skriva det (och fann att jag var ganska dålig på det, men det kan man ju ändra på om man verkligen lägger manken till) och skrev det. Ganska snabbt tröttnade jag på att skriva fantasy men fortsatte att läsa genren. Sedan hamnade jag i deckargenren, som jag överhuvudtaget aldrig har skrivit i. Vill inte heller. Har inte fantasin till det.

Sedan, för några år sedan, hamnade jag i ungdomslitteraturen. Eftersom jag själv är 23 år har jag passerat stadiet för ungdomslitteratur (eller i alla fall kommit till det stadiet där folk börjar titta underligt på dig när du går på barnavdelningen på biblioteken – vilket stör mig otroligt, för ungdomsromaner är inte barnlitteratur, och så var det sagt) och hamnat i en mellanvärld. En mellanvärld där deckare är tråkiga, där ungdomslitteratur egentligen är perfekt att skriva men lite underlig att läsa, där fantasy liksom inte faller in under någon av kategorierna och där böcker överhuvudtaget (utom möjligtvis historiska romaner) är svåra att läsa. Jag hamnar allt oftare i Murakami- och biografiträsket än i ungdomsträsket.

Så varför: skriv det som du själv vill läsa? Jag vill inte läsa något speciellt, men vill skriva ungdoms. (Nu är det här en medveten parallell till det som Wåhlander egentligen menar, vilket är att man ska skriva det man själv är intresserad av att läsa, eg. saker som intresserar dig.) Tja, för egen del kan jag inte svara på det, men jag vet en sak.

Det är bättre roligare att skriva om du är intresserad av det du skriver.  

Därmed inte sagt att det är enkelt.

3 thoughts on “Skriv sånt du själv vill läsa

  1. Wilma Sjoberg skriver:

    Kan inte annat än att hålla med, det man skriver måste vara roligt för en själv att skriva annars finns ingen mening att överhuvudtaget sätta sig vid datorn. Tycker dock generellt genre kan vara lite missvisande, är en berättelse som utspelar sig på Mars om ett ung par som blir förälskade, science fiction, romantik, drama eller varför inte ungdomsbok? Bra inlägg 🙂

    • Sara Swietlicki skriver:

      Självklart behöver det inte vara genre-bundet, men det verkar vara så just jag fungerar. 😉 Det jag läser speglar sig ofta i den genre jag skriver och vice versa. Men jag håller med dig – i ditt exempel kan alla genrer komma till tals. Jag skulle nog sätta den som en sf-ungdomsroman med romantiska inslag. Men det är ju bara jag. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s